Get

Trodde inte att mitt första inlägg om getterna skulle handla om olyckan som skedde för några dagar sen. Visar här en mosig bild på mig själv. 


Jag stod vid mjölkbordet och vår bockkilling gick omkring löst. Han bestämmer sig för att hoppa upp på bordet. Sekunden efter blir allt svart, sen sprider sig en intensiv smärta. Jag håller för ögat och hamnar i chock. Jag har fått Labans horn rakt in i ögat. Men jag lyckas ta mig in och ringa maken som var på sitt lönearbete. Jag lyckas knappt få fram något mellan tårarna och den panikslagna andningen.  Han säger bara - jag kommer! 

Nu gick allt bra, ögat klarade sig och efter konsultation med 1177 så bestämde vi oss för att avvakta. 

Jag har en intensiv huvudvärk idag. Orkar inte lyfta huvudet eller titta uppåt, då blixtrar det i huvudet. Antar att det är svullnaden och kanske någon nerv i kläm. Men jag kan öppna ögat och jag mår i övrigt bra. Så nu hoppas jag att nästa inlägg om getterna blir positivare! 

/Erica 

Enkelhet

 
 
 
 
 
Jag tror på enkelhet. Att inte krångla till det för sig, att njuta av en linje. Något att vila ögonen på, som en solnedgång över grantopparna. Ingenting som stör, bara den lugna mörkgröna nyansen som skiftar i ljuset från den sakta sjunkande solen. Åkrar som möter himlens gräns i fjärran. Som en stor trygg bas att stå på. Enkelhet...
 
Enkelhet är något som kommit krypande inpå min bara hud dem senaste åren. Innan fyllde jag min tid med intryck, både visuella, mentala och fysiska. Det skulle hända något hela tiden, vare sig det var utflykter, mat jag åt eller kulturella upplevelser. Alltid en strävan efter vad som skulle hända runt hörnet. Men även dem små sakerna, kakreceptet där smakerna alltid byttes ut, att grytlappar skulle matcha årstiden och dammsugaren som for som en virvelvind genom hemmet. Att aldrig vara nöjd!
 
Man pratar ofta om minnen från sin barndom, farmors köttbullar och mormors bondkakor. Saften kokad från nyplockade vinbär och bara lite socker. Idylliskt, ja kanske! Men varför håller vi dem minnena så kära. Är det för enkelheten... att man då inte hade ett val när det kom till krångliga saker. Man bakade just dem kakorna för att man hade receptet i huvudet, få och enkla ingredienser. Men fantastiskt goda!
 
 
 
 
Nu rensar jag sakta i mitt liv, jag bryter ner beståndsdelar och funderar över vad som är viktigt för mig. Som självhushållare är det många bollar i luften samtidigt. Att underlätta vardagen är att göra den enklare.... och godare. Krångla inte till det, hitta basrecept. Ha det där brödreceptet i bakhuvudet, kasta ihop ett bröd på lite mjöl, vätska och valfri jäst. Orkar du inte hålla det i bakhuvudet, ha en enkel skissbok, ha den nära till hands. Anteckna tvålreceptet, salvan och bondkakorna. Lägg inte tiden på att bläddra i böcker eller googla på nätet. Ha din bas som du står stadigt på. När  sen experiment lustan faller på, googla eller bläddra i böckerna. Men ha alltid din enkelhet i bakfickan.
 
Erica
 

Havre och arrende

 
 
 
Vi har under dem två år vi bott på gården haft våra åkrar utarrenderade till en bonde i trakten. Nu har vi bestämt och talat om för honom att arrendet upphör. Vi behöver våra åkrar till djuren. Det här var nånting som han var införstådd med från början och därför har vi haft 1 års avtal hela tiden. Så till nästa år är alltså marken vår igen.
 
Lite spännande det här med arrende och vilka lagar som gäller i vårt avlånga land. Det är så lätt att slänga ur sig - Jamen vi har ett arrende!
 Riktigt så enkelt är det inte, vi googlade på det och hittade följande. Enligt svensk lag finns det fyra sorters arrenden.
1, jakt och skog- du brukar marken för att jaga eller hålla ordning på skogen
2, jordbruk- du arrenderar för att bruka marken eller hålla bete
3, byggnad- du arrenderar för att få tillgång till byggnader på marken
4, Mark - du arrenderar mark för att bygga på marken
 
Min tolkning är att du måste upprättahålla någon av dessa kategorier för att enligt lag ha någon form av arrende. Uppfyller du inte dem har du helt enkelt inte ett arrende. Naturligtvis skulle alla avtal vara skriftliga. Mer kan man läsa på hos arrendenämnden 
 

 
Men nu har vår bonde skördat sin havre för i år. Även om det inte varit några som helst problem att egentligen ha marken utarrenderad så känns det nu skönt att få gå in i nästa fas. Vi kan fritt fundera över hur mycket som ska vara bete och hur mycket som det ska odlas vall på. En sak vill jag oavsett, en liten sträng havre vill jag odla så vi kan få julkärvar.
 

/Erica



RSS 2.0