Vårkänslor

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Eder FruW!

klassificering

 
Det är tidigt söndagsmorgon, vi har sovit dåligt då son nummer två har fått hög feber. Son nummer tre hade feber under veckan som varit. Så nu vandrar den elaka febern vidare i familjen. Vi bestämde oss iaf för att kliva upp och se om vi kunde hitta en film på datorn. Så nu sitter vi här, i soffhörnet och mina tankar börjar sväva iväg.
 
Jag tycker inte om att dela in människor i fack, jag tror inte livet är så enkelt och så svart/vitt att man kan göra det. Det finns alltid en historia bakom till varför vi tar vissa beslut, reagerar på vissa sätt eller helt enkelt har dem åsikter vi har. Men nu kunde jag inte låta bli!
Att använda termen självhushåll verkar ha blivit ett ord man slänger sig med utan att fundera på vad den innebär. Upplevelsen jag har är att det finns 3, kanske 4, olika kategorier av självhushållare.
Först dem som jag brukar tänka på som hardcore, dem som gör allt själva. Odlar sin mat, har djur till kött, odlar foder till djuren och säd till sin eget mjöl. Cirkeln är sluten, tänket runt året finns med hela tiden.
Sen har vi mellanskiktet, här tänker jag att jag själv befinner mig i min nybörjarresa. vi odlar grönsaker och rotfrukter, kanske inte riktigt i den mängd där vi klarar oss ett helt år, men vi jobbar oss fram. Vi har enklare djur till ägg och kött. Höns är oftast den vanligaste typen av djur man köper in, sen avancerar man sakta och utifrån den möjlighet man har. man har tänket med sig i allt, kompost för jord, konsumera mindre, vi återvinner och återanvänder.
Skiktet därefter är odlarna. Här blir jag konfunderad, man säger sig vara självhushållare, men många gånger saknar jag bitar i tänket. Jag menar inte att alla måste ha en gris och röka sin egen bacon för att vara självhushållare. Men jag saknar helhetstänket. Det konsumeras hejvilt och ofta utan att fundera på vad som konsumeras. Ofta upplever jag att det är en tävling, vem får fram första rädisan och vem kan hålla igång odlingen längst runt året.
kategori 4 som är lite svävande är ekofolket. Här blir jag ännu mer perplex! Pekpinnar delas ut till höger och vänster, samtidigt som det beställs in massor av kartonger med ekoprodukter. Sälvfallet är det bättre att köpa ekoprodukter än konventionella, men om man fortfarande shoppar i mängder så underlättar man inte för miljön. Det går åt mängder med förpackningsmaterial och transporter.
 
Jag tänker hålla mig i mellanskiktet. Pröva mig fram, hitta vägar som fungerar för min familj. Vi kommer inte orka alla dagar, ibland kommer det serveras lingóngrova till frukost och då får det vara så. Jag tänker inte dela ut pekpinnar eller låta andra peka åt mig. Jag tänker dela med mig av kunskap, erfarenheter och kärlek. Att välja att lyfta människor på sin vandring, snarare än trampa på dem.
 
så med det sagt, God morgon och ha en fantastisk söndag!
Eder FruW!

Produktionsplatsnummer

Äntligen har det kommit! Mitt SEnummer, känns lite löjligt att bli så glad för ett litet nummer. Men jag känner mig mer på riktigt nu. Man blir bemött mer seriöst hos alla som har lantbruksdjur och man visar att man är mer seriös. Inte bara att jag är den där hippie självhushållaren, vilket jag för sig tycker om att tänka om mig själv att jag är. Jag är den där hippie självhushållaren.
 Cirka 4-5 veckor tog det. Jag trodde, underligt nog med tanke på den digitala värld vi lever i, att det skulle komma ett brev på posten. Så varje dag vittjade jag brevlådan och kände axlarna sjunka besviket. Men så tänkte jag att jag kikar in på mina sidor på jordbruksverket. Och och och där va det!
 
Med numret följer skyldigheter, jag ska rapportera in om djur föds, dör, slaktas eller säljs. Jag ska föra anteckningar i den stora gula boken. Den som jag inte riktigt klurat ut hur den funkar än. Men jag tänker att det kommer vartefter jag ska föra in uppgifterna.
 
Så nu är numret lämnat till den tidigare ägaren av fåren, hon ska nu rapportera in att fåren flyttar till mig och jag ska sen rapportera in att dem är här. Allt detta är för att kunna spåra eventuella sjukdomar.
 
 
 
Sen utöver detta så väntar jag fortfarande på vårt första lamm. En liten ulltott som skuttar fram över gräset i sommar. Men jag har en känsla av att det dröjer åtminstone en månad till.
 Som självhushållare så ska det bli fantastiskt med eget kött och ullgarn.
 

Eder FruW!



RSS 2.0