FårResan

 
 
För lite mer än 1 vecka sen la jag ut en bild på instagram, en lammgryta vi skulle äta till middag samma kväll. Jag skrev något om att jag längtade till den dagen vi själva kunde ha får på gården. Jag har länge drömt om att ha en egen liten skock får på gården. För husbehov, möjligheten att få kött som är producerat runt husknuten, egen ull till stickning. Åh tänk lyckan i att få bära en kofta där min hand varit med i hela förloppet. Från att kela under hakan,  se nya liv födas, att lära mig spinna på riktigt, till att garnet sitter på stickorna.
 
Längtan i mig är så enormt stor. Men som med så mycket annat som måste prioriteras ekonomiskt sett, så måste fåren vänta. Jag tänker mig att vi kanske har möjligheten att köpa in får om cirka 1-2 år.
 
Trodde jag ja!
 
En dag får jag ett privat meddelande på fejan. Jag hade lagt ut en fråga på får-gruppen och fick kontakt med en kvinna som bor i samma landsände som mig, men några mil bort. Hon hade en liten flock får som hon undrade om jag kunde vara intresserad av. Hon skickade mig lite bilder och berättade om fåren. Jag berättade om oss, om gården, att vi lever självhushåll och lever på en lön, så vi måste tänka oss för och spara ihop till större investeringar. Hon berättar då om hur dessa får är hennes bebisar och ryggskadan som satt stopp för henne. Om jag köpte dem så skulle jag få ett bra pris och det viktiga var att dem fick ett bra hem. Vi bestämde en dag då jag och familjen skulle komma för att träffa henne och fåren.
 
 
När dagen kom packade vi in oss i bilen och jag va så otålig. Som ett barn.... är vi framme snart!.... är det långt kvar! Tur min man har tålamod med mig. All kärlek i världen till honom.
Väl framme kommer hon ut och möter oss, det lustiga är att på exakt denna gård stod jag och köpte avelsägg på en hönsmarknad för 8-9 månader sen. Då visste jag inte vem som bodde där. Märkligt hur cirklarna sluts!
 
Vi gick in till fåren, dessa blev lite stressade av att vi blev så många helt plötsligt. Men med lite knäckebröd i handen så vann vi över dem och gjorde klart att vi nog inte va så läskiga i alla fall. Barnen tröttnade relativt fort och gick ut för att leka i snöhögarna. Då vågade sig Isac, baggen, fram ordentligt. När han och jag i princip kramades och han nästan somnade i min famn då blev jag kär. Absolut den bästa stunden på 2015.
 
 
 
Vi pratade massor, hon berättade om fåren. Så skönt med människor som är så enkla och berättar öppet och villigt om allt. Så när vi åkte därifrån så hade vi tingat en flock får och jag va världens lyckligaste.
 
Väl hemma grep lite panik tag om mig. Jag vet ingenting om får, herregud hur ska jag klara att lamma en tacka om två månader. Vad fasen äter ett får. Hur stort behöver dem ha där dem bor. Hur ansöker jag om SE-nummer. Så många frågor och det bara snurrar i huvudet!
 Nu är jag lite lugnare, några böcker lånade på bibblan och ett besök in på jordbruksverkets hemsida. Jag är faktiskt kompetent nog för att ta hand om får.
 
 
 
Nu tänker jag att ni ska få följa med på min FårResa, jag ska försöka bryta ned all information jag finner som nybörjare och dela den vidare med er.  Kanske bidrar det till att någon av er vågar köpa några får och själva få ta del av glädjen dem ger.
 
Så till nästa gång, Bäää på er!
Eder FruW
 
PS: ni får helt enkelt stå ut med dem korniga mobilbilderna, mörkt utrymme ställer till det för bildens kvalitè. Bättre bilder kommer i framtiden.
 

Kommentarer
Postat av: Ulrika

Wow! Himla kul! Det blir intressant att följa er fårresa!

2015-01-28 @ 21:57:00 / URL: http://ulrikaolsson.blogspot.com
Postat av: Miss Khaos

Fy attan vad jag blir avis.
Jag längtar också efter får, men sambon är inte alls lika sugen.
Men jag kommer följa din fårresa med spänning.
Är det gestrikefår? Isåfall blir jag ännu mer avis. :-)

2015-01-30 @ 18:59:42 / URL: http://misskhaos.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0