Snön hänger kvar

 
 
 
Jag bestämde mig för att jag vill ta mitt odlande till en ny nivå, både tekniskt och kunskapsmässigt. Därför när jag av en slump upptäckte att Mora folkhögskola har en distanskurs i odling så sökte jag och blev antagen. Trädgård i norr, ekologisk odling i ett kärvare klimat, som gjort för mig som inte kan (vill inte) åka hemifrån längre perioder och som odlar i zon 6.
Jag brukar fundera över det där med zonerna, jag tänker att jag bor helt totalt fel odlingsmässigt. Jag har inte värmen dem har i lägre zoner och inte ljuset när man kommer längre norrut i landet heller. Så min teori är att vill man skapa mer jobb åt sig själv så bosätter man sig i Mellansverige och blir självhushållare. Men varför sky en utmaning!
 
 
 
Häromdagen hade vi vår första av tre närträffar, resten av kursen sker via nätet. Väldigt trevligt att få se en liten del av skattungbyn, en by som jag har uppfattat som ett självhushållarmecka här i Mellansverige. Ska bli kul att få återvända di i augusti och se bygden i sommarskrud.
 
Här hemma har snön börjat smälta och har nu packats så hård att man kan ta sig runt ägorna. Gick ut till köksträdgården för att kolla läget. Och som ni vet, det som göms i snö kommer fram i tö.....
 
 
 
Pallkragarna kunde man inte se en skymt av för nån vecka sen, när jag kikade ned i dem nu så har jorden sjunkit rejält. Hoppas min vitlök klarar sig och jag får nog fylla på med lite jord och halm i vår. I bakgrunden ser ni det gamla stallet med alla fönster som numera är ett hönshus.
 
 
 
Öppnar dörren till hönsen dagligen så dem ska få frisk luft. Dem kommer bara nån meter ut framför dörren, sen sätter snön stopp för dem. Jag har verkligen inga snöälskare till höns, utan tydligen är den vita massan riktigt äcklig. För dem försöker inte ens ta sig vidare över snön.
 
 
 
Eder FruW!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0