Ett nytt kapitel

 
 
Idag var en märklig dag, en sån där dag där allt egentligen är som vanligt. Man gör sina sysslor, man pratar lite för sig själv om sådant som måste kommas ihåg. Sånt som jag glömt 5 min senare.... Man låter handen glida över fårens ulliga ryggar, låter pannan vila mot getens sida, inne sätter man fart på tvättmaskinen, sorterar upp den där lådan som irriterat mig länge nu då den stått i vägen i hallen.
Det märkliga var att jag hade sällskap hela tiden. Jag pratade inte längre för mig själv, sida vid sida har vi idag jobbat, Thomas och jag. Jaa det är väl inte konstigt egentligen. Jag är ju för tusan gift med karln, han bor här, han bidrar lika mkt som jag gör.
I normala fall när han är hemma på en förmiddag så brukar stressen över allt som ska hinnas med innan kvällsskiftet på fabriken, slita i oss. Lunchen kastar vi i oss, snabbt byter han om och borta är han. Det är en sorg! Att man ska behöva dela mindre tid med den jag älskar än med ett lönearbete.
 
Men idag.... idag var en märklig dag!
 
Jag väntade på att stressen skulle infinna sig, att vi skulle kasta i oss lunchen. Men när kaffet sakta dracks upp ur koppen. Då slog det mig, och välriktat mjukt slag. Inga mer kvällsskift. Ingen mer make med trötta håglösa ögon.
Ingen mer ond stress!
 
 
Bakgrundshistorian är väldigt lång och skulle nog bli ganska långrandig om jag skulle förklara den för er. Så jag får ta dem senaste veckorna som prioritering. För några veckor sen så las ett varsel på den del av fabriken där Thomas jobbar. Nu började oron gnaga i oss. Vad händer i framtiden, vad ska vi ägna oss åt, vad är viktigt, vad vill vi? Tankar och funderingar som snurrar, man ältar och velar.
 Ett erbjudande kom från fabriken, ett avgångsvederlag för den som ville. Sin årslön utbetalad i en klumpsumma. Men beslutet var tvungen att fattas inom två veckor, sedan skulle LAS förhandlingarna dra igång och då försvinner erbjudandet. Så nya saker att älta och vela!
Thomas ringde olika samtal för att få så mycket fakta på bordet som möjligt. Skatteverket och fackförbundets a-kassa bla.
 
Vi tittade på vad vi åstadkommit i livet dem senaste åren, för 3 år sen bodde vi i ett radhus i den lilla småstad vi nu bor utanför. Idag bor vi på en liten gård, med höns. ankor, kalkoner, får och getter. Vi slaktar vårt kött, vi handmjölkar och vi odlar våra grönsaker. Vi har hyffsat låga omkostnader, vi är inte utan lån. Men lever billigt idag jämfört med vad vi gjorde i radhuset. Vi har drömmar, mål och planer!
 
Så vi bestämde oss, vi hoppar av cirkusen. Vi ger oss det här året. Tanken är att under året få ordning på odlingarna i större skala, ordna med alla dessa småprojekt som skjuts på hela tiden. Leva våra liv på våra villkor. Äta lunch i lugn och ro, dela på arbetsuppgifter, att möta framgångar och motgångar, utmana ossi  hur långt kan vi ta det här. Naturligtvis behöver vi fortfarande pengar, 2016 är inte ett problem. Den riktiga utmaningen kommer 2017. Men vi har en plan, just nu tänker jag inte prata om den då den fortfarande är i tankestadiet. Sen håller Thomas en del kurser via abf, så där kommer vi få in några kronor.
 Sen får vi helt enkelt se vad denna erfarenhet leder oss till. Man vet inte vilka möjligheter som öppnas upp för en förrän man vågar lite.
 
Just nu är jag bara glad att jag ska få dela mina dagar med människan som betyder allra mest för mig. Att verkligen få känna att vi äger våra liv! 
 
Erica
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Bella

Jag älskar att ni vågar satsa och jag håller mina tummar att ni klarar av det! I bland måste man våga släppa taget och se vad som händer. Jag tror på er! Kram

Svar: Tack fina du! Känns skönt att ha dig i vår ringhörna 😍
FruW

2015-12-07 @ 19:04:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0