Jag växer

 


 
Som dem allra flesta vet så växer inte grisar på träd, plantor och fröer ramlar bara inte ned i knät på oss. Jo eller kanske till viss del. Vi kan ofta byta till oss eller få av vänliga själar. Men som självhushållare krävs ganska stora mängder frön för att det ska bli något att vinterförvara också. Så med andra ord ett visst kapital kan vara bra att ha.
 Har du sparat så du har en grundplåt? Nähäpp! Då är det enklaste att gå ut och göra några enkla timmar av lönearbete.
Så där står jag, fick förfrågan om ett tre veckor långt vikariat på min gamla arbetsplats. Alltså inte jag som ringt och frågat. På några mikrosekunder fladdrar det igenom huvudet, det skulle innebära att jag verkligen har råd att köpa in det där bisamhället med allt som hör till, utan att behöva fundera på vart jag annars ska dra in på för att få slantarna att räcka till. Jag skulle få jobba ihop med människor jag verkligen tycker om och har saknat. Så jag tackar ja! Utan nån större fundering över mitt eget mående.
 
På söndagen kommer ångesten krypande.
 
Jag åker till jobbet på måndagmorgon och det är verkligen superkul att träffa alla arbetskamrater. Jobbet flyter på fint trots många förändringar under året som gått. I grund och botten är det samma arbete som utförs.
 
 
Kommer hem på eftermiddagen. Är så vansinnigt trött och huvudet skriker av förlamande värk. Somnar i soffan, sover i 2-3 timmar.... vaknar.
 
Bara ligger där, stirrar tomt framför mig. Huvudet är verkligen tomt, de finns inga tankar överhuvudtaget. Sakta börjar tårarna rinna.... Jag är tillbaka. Kastad ett år tillbaka i tiden!
 
 
 
 
Att bli frisk från en utbrändhet är verkligen inte det lättaste.
 
Idag är jag hemma från arbetet då två av killarna är sjuka. Passar på att göra sådant jag inte hunnit med under veckan. Går runt bland blommor och träd. Som en ren käftsmäll inser jag att här ska jag vara, här mår jag bra och här kan jag slita i timmar utan att tårarna rinner.
 
 
 
 
 
 
Vinbärsblommor, knoppar på äppelträdet, körsbär i full blom, solgula maskrosor och sura rabarber. Nu börjar livet på riktigt. Se till att njuta av det!
 
Eder FruW!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0