Julfirande - ett bildlöst inlägg!

 
Jag har kämpat en hel del med julkänslan i år. Den har korta stunder glimmat till och jag har då förtvivlat försökt greppa om den. Omfamna den och få den att stanna. Men den har hela tiden glidit ifrån mig.
 
Funderingen har varit varför!
 
Varför har jag inte samma pirrande känsla i magen som alla andra år. Varför känner jag ingen glädje när vi pratar mat och recept. När jag bakar och slår in julklappar. Som att jag tappat fotfästet och inte hittar tillbaka.
Sent igår kväll såg jag ett program på tv´n - Jul för nybörjare!
Jag började slötitta, hade läst vad den skulle handla om, så jag visste att det inte va en guidebok till den perfekta knäcken. Utan om en 25-årig kille som skulle fira sin allra första jul. Han hade levt som jehovas vittne hela livet och nu kommit ut som homosexuell och därför fått lämna sin fösamling.
 I och med det programmet så förstod jag varför jag känner om jag gör. Skaparen av programmet säger vid ett ögonblick
- Han som aldrig nånsin firat jul och vet exakt varför, jag som alltid firat jul och aldrig vetat varför!
 
Precis det!
Jag vet inte längre varför och har väl egentligen aldrig vetat varför jag firar jul. Sen jag valde att ställa mig utanför, i alla fall så mycket jag kan och förmår, konsumtionen. Så har grundpelarna fösvunnit och jag måste bygga upp nya. Är julen dekorationerna i granen, är julen själva granen eller skinkan på bordet. Funkar det lika bra med spagetti och köttfärssås.
 
I år är det första året som vi på allvar funderat över hur vi lever i vår konsumtion. Till exempel, tidigare har jag köpt varenda jultidning som affärerna har haft att erbjuda. Jag har besökt butiker och köpcentran så ofta jag kunnat. Ätit julbord på det blågula varuhuset och tittar drömmande på nya inredningsdetaljer till mitt julhem. I år jag inte besökt en enda butik och den enda nya tidningen jag har, fick jag av min man när jag låg tvärsjuk i soffan och inte orkade annat än att slöbläddra.
 Dämed försvann också själva kärnan till mitt julfirande. Jag hade inget att hänga fast den i längre. Alltså måste jag finna en ny kärna, ett nytt varför. Det kommer nog ta ett tag innan jag landar i den nya rollen, innan jag till fullo förstår innebörden av min egen utveckling. Frågorna är många och svaren inte alltid enkla!
Självklart kommer mina barn få julklappar. Men i mycket mindre mängd än tidigare och med mycket mer eftertanke.
 
Nu börjar det riktiga julfirandet!
Eder FruW!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0