Dan före dan före.....

Då har vi hamnat här! Det är kvällen den 22:a, spänningen bland barnen är orimligt hög. Magen som pirrar och ögonen som glittrar. Eller är kanske spänningen rimlig!? Vi spenderar veckor med att sjåa upp en enda dag. Vi planerar och diskuterar. Jämför priser och vem som är värd vad i pengar. Brevlådan fylls med reklam om vem som har den bästa lockvaran. Vi pockas och lockas. 

Barnen ser allt och kan inte sortera ut vad som är vad i all hets. Dem följer med i farten, uppmuntras till att skriva önskelistor. Tänk dig att som barn få frågan om; vad önskar du dig i julklapp? Det är som att öppna upp hela världen. Ingenstans i frågan finns en begränsning, eller en tydlighet. Barn utan erfarenhet om pengars värde, vetskap om att räkningar ska betalas, att mat ska köpas under januari månad också. Inte bara sista veckan i december. Förväntas vara rationella. 

Vuxna människor som formar barnen och sedan har mage att gnälla över att deras önskningar är orimligt höga. Klart som korvspad att jag krämar på min önskning om jag har möjligheten. Du gav mig inte nån förhållningspunkt, alltså är spelplanen öppen. 

Så fundera på det nästa gång då du som vuxen gnäller över att dina barn/syskonbarn/kusiner/bästavännensbarn har önskningar som överstiger rim o reson. Eller inte tacksamt tar emot din hemgjorda julklapp. Finns där istället, som en vuxen förebild. Visa barnen värdet av en gåva gjort av din hand. Lär dem uppskatta gåvan och inte pengavärdet. Framförallt sluta gnäll över barns orimliga önskningar när du själv varit med och skapat dem. 




Eder FruW! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0